MalaysiaSpecialisten

Thaipusam är  hinduernas största högtid. En miljon människor tar sig under Thaipusamfestivalen till Batu Caves strax norr om Kuala Lumpur.  Följ med oss dit!

"När vi till slut har hittat en plats för bilen, långt ifrån platsen som är centrum för Thaipusam, får vi en göra en lång promenad med flera tusen människor.  Långt där borta syns berget med de upplysta trapporna upp till grottsystemet.  Den jättelika 43 meter höga guldglänsande statyn av Lord Murugan, guden Shivas son, står som en jättelik välkomnande symbol för dagens människomassor.  Innan dagens slut beräknas en miljon människor ha passerat förbi Lord Murugan.

Thaipusam, hinduernas största högtid.  Det godas seger över det onda.  Vi tar oss sakta fram bland människomassorna.  Många pilgrimer rör sig mot de 272 trappstegen upp till Tempelgrottan, den jättelika grottan med en takhöjd av nästan 100 meter.  En av hinduismens heligaste platser.  Ljuden börjar bli öronbedövande.  Taktfasta trummor.  Indisk musik.  Taktfasta skrik.  Skarpa färger, mest gult och rött.  Processioner med pilgrimer som bär kavadis, stora ställningar som bärs på axlarna och som ofta är fastnitade i kroppen med skarpa krokar.  Pilgrimer som bär apelsiner, ibland till och med kokosnötter, fastkrokade på bara ryggar.  Människor som bär sina synder på axlarna, sina synder fastkrokade i kroppen.  Pilgrimer som bär spett som går in genom ena kinden och ut genom den andra. Det doftar rökelse och svett.

Detta är Thaipusam.  Man firar Lord Murugans seger över det onda.  Lord Murugans seger över demonen Tharakasuran.  Thaipusam är glädjens och tacksamhetens festival.  Thaipusam är som ingenting annat.

Vi rör oss sakta framåt.  Människomassorna tätnar.  Vi rör oss alla mot trapporna som bär upp till helgedomen.  Trängseln, ljuden, dofterna, färgerna.  Allt flyter samman till outplånliga sinnesintryck.  Till slut har vi nått de första trappstegen.  Långsamt går vi uppåt med tusentals människor.  Jag känner hur någon kliver på min sko och skosnöret går upp.  Jag har inte plats att böja mig ner och knyta skon.  Människor trycker på bakifrån.  Detta är inte en plats för människor med klaustrofobi, tänker jag.  Sakta går vi uppåt.  Ibland stannar massan upp och vi får stå stilla i flera minuter.  Sedan bär det uppåt igen.  Mitt i trappan finns en särskild del där pilgrimerna mödosamt stiger upp mot templet med synderna, sina kavadis, på axlarna.  Många bär mjölkkavadis, små silverliknande kärl, istället för stora tunga kavadis med krokar.  Enligt många hinduer är detta det rätta sättet att hedra Murugan, inte sättet med krokar och självplågeri.

Någon stiger på min andra sko och jag får klättra uppåt med oknutna skor.  Efter en evighet har vi kommit upp och stiger in i grottan.  I halvdunklet i denna stora grotta ser jag hundratals om inte tusentals människor.  Här finns flera tempel och pilgrimerna har till slut nått sina mål.  Vi betraktar länge grottans inre, människorna, färgerna.  Här uppe är det lite mer utrymme och jag kan knyta mina skor.  Vi går runt och följer med massorna mot trappan som bär neråt.  Det blir lika trångt igen.  Det går lika långsamt nerför som uppför.  En man, i färgranna kläder och en slags turban på huvudet, står och skriker med all kraft lungorna kan uppbringa.  Ögonen är blodsprängda och vit fradga rinner ur munnen.  Mannen är i trans och ser skräckinjagande ut.  Massan trycker mig framåt mot honom och när han ser mig, en blond svensk i denna människomassa, tystnar han och stirrar med sin vilda blick rakt in i mina ögon.  Han sträcker fram handen mot mig som om han vill hälsa.  Jag vågar inte annat än att sträcka fram min hand och trycka hans.  Han skriker åt mig men jag hör inte vad han säger.  Människorna bakifrån mig trycker mig vidare, bort från honom, och jag skänker människomassan en tacksam tanke.

Vi får se så mycket annat denna morgon.  Våra sinnen räcker knappt till.  Lite omtumlade vandrar vi snart på den närliggande motorvägen med tusentals andra människor, bort mot platsen där vi parkerat vår bil.  Motorvägen är igenkorkad, trafiken är långsam.  Bilar står parkerade på motorvägen i tvådubbla, ja ibland tredubbla, led.  Poliser går runt och skriver böteslappar.  Inte ens en sån här dag slipper felparkerarna undan.

Vi lämnar Batu Caves redan vid tiotiden på morgonen.  Under hela dagen och kommande natten kommer pilgrimer att göra den mödosamma promenaden upp till den stora Tempelgrottan.  Detta är Thaipusam...  Detta är det godas seger över det onda... "

Fler bilder....